Samtidigt som Sverige gått in i Nato har försvarsindustrin gjort rekordvinster och fått direkt tillgång till regeringsbeslut. När ägarintressen har företräde framför folkviljan uppstår frågan om det längre är väljarna eller industrin som styr svensk säkerhetspolitik. Demokratin urholkas när makten flyttas från väljarna till privata maktcentra.
Sverige befinner sig i ett läge där stora säkerhetspolitiska beslut fattas snabbt och med begränsad insyn. Samtidigt har en realitet blivit allt tydligare: den svenska försvarsindustrins ägarintressen har en direktlina in i regeringskansliet. När Nato-medlemskapet, kriget i Ukraina och miljard beställningar till svensk vapenindustri sammanfaller med kraftigt ökade vinster för Wallenbergsfären måste vi våga ställa frågan: är det demokratin eller kapitalet som styr svensk utrikespolitik?
Det talas ofta om en oberoende svensk linje, men när ägarrepresentanter öppet bekräftar direktkontakt med både statsministern och oppositionens ledare uppstår ett parallellt maktcentrum: ett privat intresse med direkt påverkan på nationell politik utformning. När Jacob Wallenberg deltog i Nato-processen och förekom vid centrala diplomatiska möten blir frågan ofrånkomlig: vem talade för Sverige – folkvalda eller näringslivets tyngsta aktörer?
Samtidigt har försvarsindustrins omsättning exploderat. Saab har mer än fördubblat orderstocken och Sverige slog 2024 rekord i export av krigsmateriel. Det sammanfaller i tid med Nato-anslutningen och en politisk berättelse där militär upprustning presenteras som nationell skyldighet – men där vinsterna går till privata ägare medan kostnaden bärs av medborgarna.
När president Zelenskyj besökte Linköping och en svensk-ukrainsk avsiktsförklaring (en önskelista till tomten) undertecknades framstod den i praktiken som ett politiskt frikort för nya beställningar – finansierade av europeiska och svenska skattebetalare. Riskerna är offentliga. Vinsterna är privata.
Den centrala frågan blir därför: om samma aktörer som tjänar på en konflikt också påverkar vägen in i den, hur fri är då politiken från ekonomiska särintressen?
Detta beskriver ett systemproblem. Folkstyret förskjuts när makt reellt utövas av ägare snarare än väljare. Staten upphör att vara oberoende när politiska beslut sammanfaller med ett fåtals ekonomiska intressen – utan folkomröstning, utan öppen analys och utan demokratisk prövning.
För Allas Bästa vill återställa demokratins kärna: att makten ska utgå från folket genom direktdemokrati. Vi föreslår bindande folkomröstningar där svenska folket kan stoppa politiska beslut som saknar folklig förankring. Om regeringar kan fatta beslut som kostar hundratals miljarder måste väljarna kunna säga nej – med rättslig verkan.
Vi vill ge medborgarna verktyg att även återkalla regeringar eller ministrar som tappar förtroendet, samt införa full transparens så att inga beslut kan påverkas bakom kulisserna av ekonomiskt särintresse.
För Allas Bästa står för en enkel princip: demokratin är inte fullständig förrän folket har sista ordet. Om makt flyttas från väljarna till industriella maktcentra är det inte systemet som ska försvaras – utan folkstyret som måste återupprättas.
Ali Kader Ordförande, För Allas Bästa